Naturvårdsbränningar har pågått ett bra tag i reservaten men det har blivit en del avbrott, bland annat på grund av ett snöoväder i början av mars.
Markerna behöver vara tillräckligt torra för att det ska ta fyr. Är man en riktig nörd som vi är när det gäller naturvårdsbränningar, så tänder man inte för tidigt på morgonen utan låter växtligheten torka upp från kvällens fukt.
Här är en lista på några reservat som det har eldats i:
- Nordre älvs estuarium
- Otterön
- Sandsjöbacka
- Tjurpanna
- Tofta
- Trossö-Kalvö-Lindö
- Ulön-Dannemark
- Veddöarkipelagen
I vissa områden som t.ex. Sandsjöbacka använder av oss av skyltning – neonorangea vepor där vi informerar allmänheten om att vi eldar. Detta för att minska antalet samtal till räddningstjänsten. Det är inte lätt att se att det finns personer som har koll på läget. Särskilt om man svischar förbi reservatet på E:6an. 😊 Givetvis meddelar vi räddningstjänsten när vi är ute och eldar.
Varför eldar vi ljung och gräs?
Kort sagt, för att hindra markerna från att växer igen.
En ljunghed är dessutom som mest artrik de fem första åren efter bränning. Därefter tar ljungen över. Den höga ljungen blir slutligen så gammal att den glesnar och dör. I dessa luckor kommer det upp enbuskar och sly, och ljungheden växer till slut igen och blir skog.
