I flera naturreservat har vi satt upp små, tillfälliga stängsel i beteshagarna. Syftet är att ge framför allt den ovanliga och rödlistade växten slåttergubbe, (men även andra ängsväxter) en chans att blomma klart och sprida sig så att den inte riskerar att betas.
När växterna har hunnit fröa av sig tas stängslet bort så att djuren kan beta som vanligt igen. I vissa fall sköts ytan i stället genom slåtter eller naturvårdsbränning. Det är viktigt att marken fortsatt sköts, annars trängs slutligen exempelvis slåttergubben undan av annan växtlighet och försvinner.
Det är inte bara betesdjur som hålls borta. I Klippans naturreservat finns det många slåttergubbar i det fria, men svinrot finns det bara få plantor av. Just där har svinroten stängslats in för att rådjuren inte ska äta upp den.
Gynnar fler än bara blommande gubbar och andra ängsväxter
Åtgärderna gynnar fler än bara växterna själva. Där vi har kunnat har vi valt ytor med många andra blommande arter för att också gynna sandbin och andra pollinatörer.
Här är några exempel på reservat där vi arbetar med bortstängslade ytor:
- Sandsjöbacka: slåttergubbe och svinrot
- Ramsvikslandet: slåttergubbe
- Nordre älvs estuarium (Gullö): slåttergubbe, svinrot, nattviol och vädd
- Tånga hed: slåttergubbe, klockgentiana, backsippa, svinrot, ängsvädd m.fl.
- Mängsholms ekhagar: slåttergubbe, backsippa, svinrot, ängsvädd
