Brinnande ljung.

Naturvård

Spänger, iordningställda eldstäder, vindskydd och markerade leder. Detta och många andra friluftsåtgärder märker man ofta som besökare. Men naturvårdsåtgärderna som vi utför är inte alltid så uppenbara.

Här nedan fokuserar vi på naturvården, mer om vad vi gör gällande friluftsliv kan du läsa om här. Naturvård är basen i vårt arbete och vi utför naturvårdsåtgärder året runt. Till skillnad från friluftsåtgärder, har naturvården till viss del en  viss cykel under året. Exempelvis behöver stängsel kontrolleras och lagas inför betessläpp vid majmånad och slåttern sker på sensommaren.

Vi brukar säga att vi arbetar med naturvård, men det innebär ofta kulturvård på sätt och vis. En stor del av naturen i Sverige har nämligen fått sin karaktär genom människans påverkan. Brukandet av marker har under årtusenden skett genom bränning, betesdjur och odling. Det har gjort att många arter specialiserat sig till dessa naturmiljöer. Många av naturreservaten sköts genom att efterlikna tidigare brukning så att arterna och naturmiljöerna bevaras. På så sätt hålls en del av vår kulturhistoria levande. Nedan kan du läsa om en del åtgärder som utförs i reservaten.

Död ved lever

I döda träd lever många växter, djur, insekter och svampar. Det råder en brist på död och döende ved i både skog och öppen mark och många vedlevande arter är sällsynta. Träd som dött lämnas generellt kvar i reservaten för att dessa arter ska kunna leva i området. Ibland när vi utför röjningar lämnar vi kvar rishögar och högar med stockar. Vi kan även med mening skada träd. Detta gör vi för att öka mängden av död och döende ved.

Avverkningar

Att avverka stora ytor, eller ta ner en del träd sker även i skyddade områden. Det kanske är en granplantering som är tänkt att bli lövskog, eller så försöker man exempelvis återskapa gamla ängs – och hagmarker som har vuxit igen.

  • Gran avverkades vid restaurering av ängs- och betesmark i Dackehögen, Bengtsfors kommun.
  • Utsikt över en sjö och på slyhögar som brinner.
    Eldning av slyhögar i Äskhult, Kungsbacka kommun.
  • Montering av skyltar som informerar om fågelskydd på Vallda Sandö, Kungsbacka kommun.
1 av 3

Ljunghedsbränning

För att få större yta till betesdjuren röjdes och brändes mark. Hedbonden strävade efter en blandning av späd ljung och örter som djuren kunde beta på sommaren, gammal ljung blev deras föda på vintern. Heden formades till en mosaik av ljung i olika stadier så att det alltid skulle finnas foder. För bete på mager mark, är ljunghedskultur ett ekologiskt hållbart system.

De fem första åren efter bränning är ljungheden som mest artrik, därefter tar ljungen över. Efter ytterligare en tid utan tillräckligt med bete, röjning eller bränning blir den höga ljungen slutligen så gammal att den glesnar och dör. I dessa luckor kommer det upp enbuskar och sly, och ljungheden växer tillslut igen och blir skog.

Hur mycket förberedelser som krävs inför en ljunghedsbränning(röjning av brandgator, användning av brandslangar etc.)  beror på ytan som ska eldas.

Slåtter

I det gammaldags odlingslandskapet fanns en stor rikedom av arter. Ängen som inte var gödslad slogs för vinterfoder åt djuren. Samtidigt som de i efterhand fick beta på samma plats. Det fanns inte alltid tillräckligt med vinterfoder och därför nyttjades även träd och buskar genom lövtäkt, så kallad hamling. Träd som hamlas kan bli mycket gamla och hysa en stor mängd arter. Därför fortsätter vi hamla träd i vissa reservat.

Slåttern utförs med olika skärande redskap. Det kan vara med lie, men även med motorredskap som exempelvis en slåtterbalk. Gräset och blommorna som slås forslas bort från ängen. Ibland tas det fortfarande om hand till foder av någon djurhållare.

  • Ko ligger på marken. Foto.
    Var rädd om våra bästa naturvårdare.
  • Rader med slaget gräs och en person som slår en äng med lie. Foto.
    Lieslåtter i Klippans naturreservat, Härryda kommun.
  • Person står i havet och drar upp stängsel för säsongen. Foto.
    Stängslet som går ut i havet monteras ner för säongen ute på Trossö - Kalvö -Lindö, Tanums kommun.
1 av 3

Våra bästa naturvårdare

Stängsling är oftast en förutsättning för bete. Via närboende djurhållare har vi tillgång till de bästa naturvårdarna som finns att tillgå: betesdjuren. De klår nämligen en röjsåg alla gånger för den tid som de lägger ner på att beta, jämfört med att någon istället få gå och röja. Betet håller markerna öppna så att de inte växer igen. Samtidigt håller de gamla betesmarker fortsatt artrika. Djuren betar och trampar ner växter som annars lätt tar över gör att andra, mer ovanliga växter kan växa där. De vanligaste betesdjuren är nöt och får.